Kärlekens ö - Cypern

Idag har det hänt något som jag aldrig kommer glömma. Det har förändrat mitt liv. Okej, nu tror ni att det är värsta grejen, men när ni kommer läsa det, kommer ni inte tycka det, men för mig gör det verkligen det.
Det började så här:
Jag satt vid poolen och solade och pratade med mamma i telefonen. Jag kollade runt lite och så plötsligt såg jag någonting ligga på marken. Vet ni? Det va en kattunge!!!! En jätteliten, utan mamma som bara låg där alldeles hjälplös. Jag var ju helt fel person (eller precis den rätta beroende på hur man ser det) eftersom jag är helt akktkär och kan inte se hjälplösa stackare bara ligga. Den hade bara ett öga för det andra var fullt med var. :(
Så jag tog upp den, Mamma sa att den kunde ha rabies och andra sjukdomar, men i det läget spelade det ingen roll.
Den var så liten och rädd. Jag tog med den till solstolen och lade den på min tröja och pratade med den...
Jag hade verkligen inte hjärta att bara lämna den, det var inte tal om saken, men samtidigt kan jag inte ha den inne i lägenheten med Penelope och så..
Så jag var tvungen att ringa mormor, jag började ju gråta givetvis, lipsill som jag är när jag berättade att jag inte visste vad jag skulle göra. Hon sa att jag måste lämna bort den.
Sen kom jag på att det finns en tant som bor precis jämte oss som har jättemånga katter, så jag tänkte att jag kan ju lämna den där. Gick ut på gatan med den stackars kissen och tänkte att jag får gå dit. Men det var ingen hemma.
Då ser jag en arab-familj och frågar om de vill ha den.. Mamman och barnen säger jag men pappan besätmmer och säger tvärt nej och säger att vi ska lämna den på gatan. Kommer inte på fråga säger jag och tar katten och går.
På vägen tillbaka möter jag kvinnan med katterna (ja, nu tror jag på ödet) och frågar om hon bor där och kan ta hand om den. Hon tycker att jag är en fin människa som kommer och ger den till henne, och säger God bless you.
Nu behöber jag inte ha dåligt samvete utan jag vet att den har det bra! Puhh vilken lättnad.
Men nu har det verkligen gått upp för mig: Jag vill arbeta med att hjälpa folk. Som sjuksköterska/narkossköterska/barnmorksa. Det här har satt spår i mitt hjärta, även om det låter löjligt.
Jag klarar inte av att se att människor och djur far illa.

Så jag har vart lite hero!!!

Pussokram Elin